Få ingrepp

Som konventionell biodlare rekommenderas man att varje vecka plocka isär varje kupa och lyfta upp samtliga ramar för att inspektera sina bin. Detta har en rad negativa följder:

  • Vid varje ingrepp i kupan förloras feromoner och värme.
  • Vid varje ingrepp i kupan förloras naturligt förekommande organiska syror.
  • Vid varje ingrepp i kupan utsätts bina för stress.

Vid varje ingrepp i kupan förloras feromoner och värme
Vi vet att hela bisamhället styrs av drottningens lättflyktiga feromoner eller doftämnen [Blum 1992] och dessutom är värme en kritisk faktor i bikupan men ändå rekommenderas man som konventionell biodlare att öppna kupan och plocka isär hela bisamhället på veckobasis under vår, sommar och höst.
Redan 1946 myntade Johann Thür begreppet nestduftwärmebindung med vilket han menade en kupas inre atmosfär, d v s värme, feromoner, fuktighet etc [Chandler 2009]. Det är besynnerligt att detta inte ges större värde i den konventionella biodlingen.

Vid varje ingrepp i kupan förloras naturligt förekommande organiska syror
Nu kommer vi till något som kan vara det mest spännande jag någonsin läst vad gäller bin och biodling. Tobias Olofsson, forskare vid Lunds Universitet, skriver om ett pågående projekt där man identifierat inte mindre än 13 olika mjölksyrabakterier i magen på svenska bin [Olofsson 2011]:

Mjölksyrabakterierna bildar organiska syror som mjölksyra, ättiksyra och myrsyra mm. Detta är syror som biodlare använder för att bekämpa bl.a. kvalster och nosema. Mjölksyrabakterierna är många tillsammans och verkar som små fabriker i kupan där de finns i honungsmagen, bibröd, bipollen och honung. Kanske kan de tillsammans bilda en arsenal av ämnen som sprids i binas atmosfär. Möjligtvis är alltså atmosfären i kupan något som är viktigt att bevara och en anledning att störa bina så lite som möjligt. Prover på labbet visar att bakterierna bildar stora mängder av organiska syror som sipprar ut i atmosfären. [...]
Vår förstudie som utfördes under sommaren 2009, i en bikupa under en vanlig sommardag samt under tiden vinterfoder (Bifor) gavs, ledde till blodad tand. Myrsyra och ättiksyra påträffades i kupans atmosfär i synlig mängd under en vanlig sommardag och i ännu större mängd (ca 5-10 ggr mer) när foder gavs.

Det verkar alltså som att bin har ett naturligt försvar mot skadliga mikrober i form av naturligt förekommande organiska syror i kupan. Detta är en miljö som förefaller synnerligen viktig att bibehålla. Veckovisa inspektioner av bisamhällen torde regelbundet förstöra denna miljö; kanske är även de populära ventilerade bottnarna av ondo?

Vore det inte fantastiskt vackert om lösningen på den omtalade bidöden var så enkel att bina själva har svaret (och inte krystade mänskliga försök till lösningar, som att tillsätta [Cyano-(3-phenoxyphenyl)methyl] 2-[2-chloro-4-(trifluoromethyl)anilino]-3-methylbutanoate* i kuporna)?

Apropå försök till konstgjord andning på bin och bisamhällen:
Ingemar Fries, professor vid Institutionen för ekologi på Sveriges lantbruksuniversitet, skriver i en studie från 2010 [Fries 2010]:

Att
 fortsätta 
bekämpa 
kvalster 
så 
effektivt 
att 
eventuella 
skillnader 
i 
tolerans
 inte
 visar 
sig, 
leder 
å 
andra 
sidan 
till
 att 
biodlingen 
allt 
framgent 
är 
hänvisad 
till 
att
 bekämpa 
varroakvalster. 
Slutsatsen 
måste 
bli 
att 
finna 
en medelväg, 
en 
strategi
 som 
medför 
att 
det 
går 
att
 skilja 
på 
bisamhällen 
med 
bättre 
och 
sämre
 motståndskraft 
mot varroakvalster.
 Med
 hänsyn 
taget 
till 
vad
 som
 sagts 
ovan
 angående 
urval 
för 
enskilda 
parametrar, 
torde 
den 
enda 
realistiska 
möjligheten 
till
 aktivt 
urval 
vara 
att 
studera 
och 
jämföra 
hur 
snabb
 tillväxten 
av 
kvalster 
är 
i
 bisamhällen 
med 
olika 
genetisk
 bakgrund,
 samtidigt 
som 
man 
tillåter
 varroapopulationen 
i 
alla
 samhällen 
växa så
 att
 man 
balanserar 
på 
skadenivån.

Det finns alltså ingen vetenskaplig grund för att bekämpa varroa med giftiga substanser med skyhög verkningsgrad, substanser som ofta är skadliga för de nyttiga mjölksyrabakterierna [Vásquez 2012].
Den bästa varroabekämpningen är kanske en konstant nivå av naturligt förekommande organiska syror?

Vid varje ingrepp i kupan utsätts bina för stress
Bin som matas med socker påverkas starkt av stress vilket leder till stort behov av protein (som tas från kroppsreserven). Bin med goda proteinreserver blir mer långlivade och har bättre motståndskraft mot sjukdomar. [Moosbeckhofer 1996]

– – – – – – –

Blum, M.S. (1992) Honey bee pheromones in The Hive and the Honey Bee. Hamilton, Illinois: Dadant and Sons.

Chandler, P.J. (2009) The Barefoot Beekeeper. 3:e upplagan. Raleigh: Lulu.

Fries, I. (2010) Avel för tolerans mot varroakvalster hos honungsbin – en förstudie. Uppsala: Ekologiska institutionen, SLU.

Moosbeckhofer, R. och Bretschko, J. (1996) Naturgemäße Bienenzucht. Graz: Stocker.

Olofsson, T. (2011) Det nordiska biet räddar nordiska forskare? NordBi-Aktuellt, nr 2 2011, ss. 11-12.

Vásquez, A. et al. (2012) Symbionts as Major Modulators of Insect Health: Lactic Acid Bacteria and Honeybees. PLoS ONE, vol 7, nr 3, e33188.

*IUPAC-namnet på tau-fluvalinat, den aktiva substansen i bekämpningsmedlet Apistan.